Huvudlöss

Såg just en reklamsnutt på TV med någon form av shampo för huvudlöss. När jag var liten var det en stor skam att få huvudlöss. Det hände någon enstaka gång att någon hade fått löss och skickades hem från skolan. Hem till det barnet fick man sedan inte gå och leka. Det ansågs bero på att det var dålig hygien hemma hos det barnet.

Huvudlus - ganska fin egentligen

Huvudlus – ganska fin egentligen

Jag hade aldrig huvudlöss men när äldste sonen gick på dagis ringde de hem och sa att jag skulle hämta honom för han hade huvudlöss. Glömmer aldrig känslan, skammen. Hämtade honom och hoppades att jag inte skulle träffa någon som skulle döma mig. En dagisfröken mötte mig och berättade att nästan alla barnen hade löss och att de upptäckt det sent på sonen eftersom han var brunhårig. Och detta berättade hon glatt, det fanns inget skamligt i detta. Skönt!

Så åkte jag till apoteket – köpte någon sorts medel och en luskam och tog itu med problemet. Medlet sved på sonen, han var ordentligt biten. Vi satte honom på ett stort lakan och kammade. Alla sängkläder och annat löst tvättades, inte bara hans utan allt som gick att tvätta. Så behandlade jag honom igen och igen. Det sved mindre för varje gång. Och jag kunde snart lämna tillbaka en lusfri unge på dagis! Ingen annan i familjen blev smittad.

Det var skönt att bli av med lössen och med skammen!

Det här inlägget postades i Glimtar ur mitt liv; Kerstin och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s