Mera kring mattvång

Innan skrev jag om den saltade filbunken. När jag var 6 år flyttade vi till en villa lite i utkanten av byn och jag började också skolan. Nu infördes frukostar med stekta ägg – som jag inte heller tyckte om eller ville/kunde äta.

äggFörst satt jag med föräldrarna vid matbordet och stirrade på mitt stekta ägg som jag måste äta upp. Så småningom försvann föräldrarna som givetvis inte kunde sitta kvar och vänta på mig – jag fick inte gå från bordet förrän jag ätit upp. Vi hade en svart vedspis i köket och en dag kom jag på att jag kunde bli av med ägget genom en lucka i denna spis. Lite smart var jag också, skar av en bit ägg och lade ner i luckan. Vid nästa koll om jag hade börjat äta fick jag lite beröm för att jag hade börjat. Så tog jag en bit till, lite större och fick mer beröm. Till slut fanns hela ägget i spisen. Detta upprepades under lång tid.

Sotare 1850-tal

Sotare 1850-tal

Men en dag skulle sotaren komma och hjälp vad rädd jag var. Nu skulle det uppdagas och jag skulle få stryk! Sotaren gjorde sitt jobb och inget sades om alla ägg i spisen. Antingen måste han vara ovanligt snäll eller hade han inte sett dem.

Upp i ålder förstod jag att äggen måste ha utplånats av värmen och blivit aska.

Inte förrän för några år sedan har jag börjat äta frukost och då inte riktigt meddetsamma jag kommer upp utan efter lite kaffe och någon timme.

Det här inlägget postades i Glimtar ur mitt liv; Kerstin och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s