Magiska vägen och Sapmi

Sol. skog och snö2När man kör från Luleå upp emot Kiruna och har passerat de högsta och smalaste “sorgsna” granarna då glesar träden ut. Ja, dessa granar ser verkligen sorgsna ut, som om de dragit ihop sig och försökt bli nästan osynliga. De är så höga, man undrar nästan vem som drar dem I toppen och hur högt de kan nå. Precis när man känner att man inte kan bli sorgsnare då öppnar sig landskapet och en saga brer ut sig över myrmarken. magiska vägen3Det är snöhöljda små granar där toppen böjt sig av tyngden. De står där på myren som orörliga väsen. De hör när vi kommer och när vi passerat samlar de ihop sina grenar och fortsätter sin tysta färd över markerna. Vi la noga märke till att det såg annorlunda ut I år än förra året. Vem vet vart de är på väg och var de kommer ifrån. Så är vi ju också I Sapmi I samernas rike. Där den muntliga traditionen alltid varit den viktigaste. Där man med trummans hjälp fått reda på var det är bäst bete för renarna, om väder och om de gamla som vandrat vidare.  Det sägs att när ingen mer kan berätta vår historia då går vi under. Vi borde vara mer lyhörda, vi som bor I ett land fullt av andra dimmensioner, väsen och muntlig tradition.

Det här inlägget postades i Resor och utflykter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s