Jag och rökning

Mina föräldrar rökte, min pappa cigarrer och min mamma cigaretter – inte mycket men då och då. Det fanns ingenting på den tiden som tydde på att det skulle vara farligt. Fast egentligen borde alla förstått att det inte kan vara helt OK att dra ner rök i lungorna.

Jag började röka i tonåren, först i smyg sedan mer öppet. När jag väntade mitt första barn rökte jag mellan 1 och 2 paket om dagen. Fortfarande var det ingen som pratade om att det kunde vara farligt, varken för mig eller barnet. Jag rökte på och vid barn nummer 2 var det cirka 1 paket om dagen som gällde.

Så småningom började det diskuteras om farorna med rökningen. Då blev jag obstinat och rökte mer än tidigare. När jag bodde i Spanien gjorde jag ett försök att sluta. Här var det nämligen ingen som diskuterade min rökning som i Sverige. Här fanns askfat överallt och om det saknades någonstans, ja då askade och fimpade man på golvet.

Det funkade inte, jag började röka ganska snabbt igen.Tio år senare ville jag verkligen sluta och tog hjälp av nikotin sugtabletter. Det gick – jag slutade röka men jag är fortfarande – 9 år senare nikotinist med sugtabletter. Ett beroende som jag också vill bli av med. Men jag är aldrig sugen på en cigarett – inte ens när någon röker i min närhet så det har jag inga problem med. Sugtabletter är naturligtvis bättre när det gäller lungorna, men fortfarande är det nikotin och det drar samman blodkärlen. Så man kan kalla det för en delvinst.

Det här inlägget postades i Glimtar ur mitt liv; Kerstin och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s